Nu har jag äntligen kommit hem till min hemort. Kändes lite tråkigt att lämna Fiskebäckskil bakom oss. Så min pappa sa med bestämd ton "Hej då huset, ses om några veckor". Ni förstår vi pratar med döda ting i min familj. senas förra veckan tacklade jag en dörr som slog tillbaka jävligt hårt, och då skrek jag att den va en H**ra. Vi har inte pratat sen dess.
I lördags var det fint väder så jag satte mig ute på altanen och solade i stormvinden. Det blev jädrans kallt när solen gick i moln asså men jag härdade ut, och som ressultat fick jag en vacker råsa/röd bränna över hela kroppen. Nu ser jag ut som herr krabba. Tack för den ...förbannade sol jävel!
Jag har kommit fram till att min familj är rätt sjuk, min mor mummlar  kostiga saker, jag sitter och för konstig ljud medans anna bara är efterbliven. Min pappa....han hade nog bara otur.

Jag är bättre på piano än gitarr, men jag önskar det va tvärt om.