Jag ♥ Gitarr

Det börjar med en tanke ungefär såhär:
"ååh den låten vill jag spela, den måste jag lära mig! var är min gitarr? ååh vad mysigt det ska bli  att sitta och spela gitar"

Sedan inser man att låten inte alls var så enkel som man trodde när man först hörde den:
"ajfan, inte så lätt det här inte! men jag gillar utmaningar, jag ska banne mig klara detta!"

När man har suttit och klinkat en stund tror man att man har fått grepp om det, då sätter man på låten på spotify:
"MEN VAD I? har jag spelat tabsen helt fel..? Ursäkta vad kom det solot ifrån och HUR I HELVETE ska jag klara det?"

Man forsätter men blir hela tiden mer och mer irriterad på gitarren:
"VARFÖR LÅTER DET INTE LIKA?? jag spelar ju precis som det står, okej.. jag hoppar över sololt men det ska ju ändå låta bra... VARFÖR SPELAR INTE GITARREN SOM JAG VILL FÖR I HELVETE?"

Tillslut är man så ledsen, sur och arg att man kastar i från sig gitarrjävlen och tänker:
"Jag fattar inte ens varför jag försöker, jag är värdelös på gitarr.. piano är min grejj.. vem fan kom på ett så töntigt instrument som gitarr? FUCK GITARR!!

Och efter en dag börjar det om, en ond cirkel.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0